Linnea Lundin

Bättre sent än aldrig berättar jag om min resa till Tunisien 18-25/9-10. Det var jag, min mamma, mina 2 bröder Viktor och Gustav, mammas kille Peter, hans son Elias och min kära vän Erika.
Jag börjar med att berätta allt i korta drag, för att i några senare inlägg visa er bilderna.

Alla barn på Arlanda - redo att resa iväg!

På lördagen runt halv 11 om jag minns rätt, for vi ner mot Arlanda, förväntansfulla och glada. Fulla av glädje. Efter 4 ½ timmas flygresa landar vi på kontinenten där lejon och kameler lever. I Afrika. På en ö utanför Tunisien. Djerba. Tar oss ner med buss till Hotel El Muradi Djerba Menzel runt 9 tiden. Kolsvart och värmechock. Får i oss en middag och utforskar området i nattensmörker. Första prommenaden på stranden. Första drinken.
Jag och Erika fick vår egna bungalow. N4. Riktigt stort, 3 våningar och alleldes perfekt.

Söndag kliver vi upp och tar in alla nya intryck - denna gång i dagsljus och klarblå himmel. Äter en god hotellfrukost och tar oss ner mot stranden och sen vidare mot poolen. Tänk att vi faktiskt var utomlands. Vi fick aldrig riktigt in det i våra huvuden. Och All inclusive. Konstant fanns det något att hämta i mat- eller drickväg. Vi struntade konstant i alla tankar om en snygg bikikropp - här skulle njutas!
Efter några timmar i solen tog vi, dvs hela gänget, en taxi in till en marknad i staden Houmt Souk. Så otroligt mysigt och facinerande. Och som svensk flicka och blond kan man snacka om uppmärksamhet. Ganska kul faktiskt. Och jag tycker om dedär, att traska runt på en marknad och kika. Få leka lite tuff och pruta för fulla muggar. Och några härliga klipp gjorde jag allt. Innan middagen - födelsedagsfirande av Elias i efterskott.
Personalen på hotellet showade på kvällen och roade oss turister. Uppskattat. Senare unnade Erika och jas oss en varsin drink till vårat balkonghäng. Fantastiskt.

Måndag gav oss ännu en dag i solen. Hav varvat med pool. Alla vi såkallade barn tog oss en tur på en bananbåt. Ruskigt kul. Dock skar mina bikinitrosor in i stjärten och bar hud mot bananen = förbannat halt. Jag kämpade mig kvar som en idiot för jag gled runt åt alla håll. Vi fick flyga i 4 gånger. Nöjda miner efteråt.
På eftermiddagen åkte vi fyrhjuling. Jag körde med Erika bakpå. Runt bland byar och det tunisiska landskapet. Så otroligt facinerande. Jag blev riktigt berörd. Fick se hur dom levde, fick möta människorna. Se palmerna och ökenliknande landskapet. Så olikt vår värld. Plus att jag älskar att köra motordrivna saker.
Middagsbuffé till kvällsmat och show nere på terrassen. Erika och jag tog oss ett besök på discot, inget att hänga i granen direkt.

Tisdag gav oss molningt väder och en förmiddag vid några supermarkets. En lunch på hotellet. En resturang med grillad mat nere vid havet. En taxi till staden Midoun, vilket var som öns centrum. Denna gång var det till en början bara vi tjejer som vandrade runt, för att senare på dagen ansluta oss till killarna. En försäljare slår mig då jag vägrar köpa hans smycken och, njuter av stämningen och fyndar lite här och var.
Middagsbuffé och show ute på terrassen som vanligt. Tar oss en drink i värmen. Leker livsnjutare. Får otroligt med uppmärksamhet och blir uppraggade av en servitris. Vi skrattar och pratar oss till söms.

Onsdag gav oss återigen en dag på stranden och vid poolen. Införskaffar oss en volleboll. Spenderar mycket tid vid nätet i poolen. Hamnar mitt i en vattenpolo som lagkapten trots att jag aldrig spelat förr. Det var riktigt kul.
Smakar bläckfisk. Intressant, men inte riktigt min smak. Precis som förr kollar vi på showen på kvällen och dansar med i klubbdansen. Erika och jag unnar oss några drinkar på kvällen och spelar in lite " Mitt liv som arab", som förmodligen aldrig kommer visas för allmänheten inom internetvärlden. Synd. För det är något enastående. Eller? 

Torsdag bjöd även den på strand och poolhäng. Pressa i hopp om att ändra nyans på vår svennebanan hud. Ännu mer tid vid volleybollen och en del snorkling. Det gör mig facinerad. Att få se ett liv under ytan. En helt annan värld. Eftermiddagsaktiviteten i form av ridtur på kameler. Afrika känsla. Erika och jag på samma morrande kamel. Red längs vägar, ute i vattnet, till The blue lagun. Tillsammans med hästar och en hund. Ledarna berättar att dom sett krokodiler i vattnet. Otroligt lugnande, tack. Det kändes som man reste tillbaka i tiden. Ute i ökenliknandelandskap, med palmer och kameler längs vägarna. Existerar det? Tydligen. Jag blev rörd. 
Kvällen bjöd på en härlig middag, show och mycket dans. H. En dans efter showen. Pardans, latinoinspirerat. Då var jag glad. Discot på kvällen. Bättre denna gång.

Fredag, sista hela dagen. En sorglig känsla, men vi njöt. Badade, solade och umgicks. Lunch nere vid restaurangen vid vattnet med grillen. Katter som springar runt benen. Smakar på en ruggigt äcklig, hårig fisk. 
Badar, spelar volleboll och blir ännu en gång lagkapten i vattenpolon. Pratar och skrattar, finner det mer spännande, lockande.
Provar på aerobics, det börjar regna. Äter sista kvällsmåltiden med grilladbuffé. Varken jag eller Erika mår speciellt bra. All inclusive blir alldeles för överväldigande. Bänkar oss vid showen, provar på Tunisisk dans, dansar hand i hand. Kollar showen och dansar lationpardans igen. Umgås och är spontant. Tillbringar min kväll på discot. Har väldigt kul. Somnar gott.

Lördag, skapar en speciell sådan. Ett depåstopp. Packar ihop resväskorna och går ner till stranden. Erika och jag pressar extra hårt, vill bli brun. Vill njuta. Badar, knäpper undervattensbilder och förstår inte riktigt att tiden gått så fort.
Tiden rinner iväg, skyndar upp, duschar och byter om. Tar ett sista hejdå. Vill inte därifrån. En lång och tröttsam flygresa, en lång, mörk och tröttsam bilresa. Men jag gillar att åka långt. Gillar känslan. Ganska avslappnande och vill inte riktigt kliva av när jag är framme. Är på hemmaplan, men tankarna och förståndet har inte riktigt landat än, det tar lång tid. Vill inte vara hemma.


Hela gänget, f.v: Gustav, Elias, Erika, Peter, jag, Viktor & mamma.

Ön Djerba var fin, lugn och otroligt avkopplande. En riktigt fin semester Ö.
Turismen och de otroliga hotellen möter Djerbabornas normala liv. Tvärs över gatan ser man kontrasten. Fantastiskt. Och människorna. Helt underbara. Trevliga, glada och varma. Otroligt fint, de borde vi ta efter här i Sverige.
Denhär resan kommer jag aldrig glömma. Den var fantastisk. Tack vare sällskapet, tack vare upplevelserna, tack vare landet. Tack vare H. Och att få för första gången åka med en kompis var otroligt kul. Tack Erika, jag hade det fantastiskt, tack för en underbar resa!
Och jag blev helt fäst i landet, i landskapet, i Djerba, i Afrika. Just att ver var Afrika var en speciellt känsla. Till Afrika - dit ska jag igen!