Linnea Lundin

Torkar bort mina tårar och försöker få tankarna på annat. Ibland bara brister det, man klarar helt enkelt inte av att hålla det inne.
Sensate dagarna har varit extra jobbiga. Jag försvinner in i mina egna tankar, tankarna som riktas mot dig. Jag har tagit din död hårdade än vad jag kunnat tro och jag har lyckats bygga upp en större fasad för ustidan än vad jag trodde jag kunde. Jag visade mig vara starkare, och mer sårbar, på samma gång.
Utåt sett verkar allt okej och som vanligt, men på insidan är jag totalt förstörd, omskakad. Jag orkar inte, jag vill inte, allt jag vill är att ha dig nära. 
Folk frågar inte hur man mår på samma sätt, om en hund har somnat in än om en människa. För er andra ses det som vilket djur som helst, men för oss är det en familjemedlem. En otroligt saknad sådan.
Vill se dig, vill ta på dig, vill känna dig. Jag vill ha dig tillbaka.