Linnea Lundin

Sent besök och rejält med mys igår och en rejäl sovmorgon idag. Nu ska jag snart in till stan med Julia. Vi hörs!

En svart och vit dag. Känslor som väller upp till höger och vänster. Ingen ordning alls.
Dödstrött när jag vaknar, knappt sovit något inatt. Vrålhungrig men får inte i mig nåt att äta, precis som de senaste dagarna. Allt jag stoppar i munnen känns som om det ska komma upp igen. Pressade i mig en banan till frukost, det är de enda jag ätit idag.
Nu ska jag försöka ta mig an lite plugg och lägga mig tidigt.

Bokat och klart. Tågbiljett till stockholm 4/12.
Bokat och klart. Daniel Adams-Ray på maxim 25/2.
Äntligen något fint att se fram emot!

En grymt god lunch på sibylla med några klasskamrater, ärenden på stan med Julia och biomörkret med Josse, Erika och Sofia. Himlen är oskyldigt blå. Ganska speciell, men rätt så mysig och fin ändå.
Nu: uppkrupen i Erikas soffa med en varsin dator i knät. Dagens ungdomar va?
Nej nu ska ja ägna mig åt henne och idol. Fin fredagkväll.

Här har ni mitt lilla kryp in hemma hos mamma. Gjorde om det i somras, men inte kunnat visa det tidigare. Haken har varit att det krävs ett städat rum. Tänka sig vad en ikea-klädhängare och att vrida på hyllan kan göra.

Min variant på en walkincloset.



Rummet, taget från dörren.

Fondvägg - New York


Sparbössan i fönstret, Tunisien detaljer på hyllan i "walkincloseten"

Vad sägs som att krya ner framför andra avenyn och somna? Jo tack. Godnatt.

På högskolan idag. Cornelia, Anna, Wille, Jasmina & jag.

En powerwalk med Erika senare hoppar en frusen kropp in i duschen i väntan på tacos.

Andra avenyn, en massa prat och mys igår. Vaknade för ett par timmar sen upp med fina Julia. Bloggar mer om helgen sen.

Lektionen jag kom till vid 11 blev inte av. Inte hungrig så det blev ingen lunch. Ovärt. En mattelektion mellan 1 och 2. Min skoldag.
Övningskört och nu är det dags att få i sig något i magen och göra sig lite fin. En kväll hemma hos Anna vankas!

Jag längtar till det mer än något annat just nu, samtidigt som jag är livrädd.
Någongång i vår ska jag operera min käke. Jag ska flytta bak underkäken. Jag har 2 olika val av operationer.  Valet är mitt - riskerna och biverkningarna är olika.
 * Jag kan riskera att mista känseln över hakan för resten av mitt liv. Direkt efter operationen har jag ingen känsel alls över hakan/underkäken. Det kan ta upp till ett år innan den är helt återställd, om den blir det fullt ut över huvudtaget. Denna operation kräver endast tandställning ca. 6 månader efter min operation och sen är jag i princip klar.
 * Eller låsa käkarna - koppla ihop övre och undre tandraden med varandra i en hel månad. Inte kunna öppna munnen en endaste millimeter på en hel månad. Flytande vätska till mat i en hel månad. Ca. 1 års tanadställning och andra regleringar av käken. Men ingen risk att tappa någon känsel.

Utan operationen kommer dessa 10 år av tandställning vara förgäves, med operation kommer min vår/försommar bli ett helvete.
Efter operationen kommer jag vara uppsväld som en fotboll och alldeles blå i ansiktet. Vackert.
Men vet ni vad, efter operationen kommer jag för allra första gången i hela mitt liv kunna le med öppen mun utan att skämmas! Kunna prata, skratta och le inför folk, gå förbi folk som ser min profil utan att skämmas. För första gången i mitt liv.
Nu har jag konstant smärta i käkarna, som sedan leder till huduvärk och ibland migrän. Mitt underbett blir bara värre och värre för var dag som går, det blir jobbigare att slappna av, konstant spänner jag mig. Jag sluddrar lättare på orden och jag har svårt att sova på nätterna p.g.a. att det gör ont i käken hur jag än ligger med huvudet. Varje sekund, varje tugga, varje ord, varje stund jag har munnen stängd, då känner jag spänningarna, jag känner hur tänderna inte passa mot varandra. Jag känner mig fel helt enkelt. Skrattar jag, antingen skäms jag eller håller för munnen med händerna. På kort är det enda jag ser i princip mitt underbett. Jag tror det är få som egentligen förstår, jag själv trodde aldrig det skulle vara såhär jobbigt och tära såhär mycket på mitt psyke. Men det är fruktansvärt tufft. Speciellt de senaste dagarna.
Min högsta önskan just nu är att kunna få le på ett kort. En värdslig sak egentligen, jag vet, men för mig är det så stort.

Idag fick jag mer information om operationen, tar jag den operation då risken för att tappa känseln finns, kommer jag vara klar med allt detta innan studenten. Det skulle betyda så oerhört mycket för mig. Det finns inte ord som kan berätta hur mycket.
Jag har ett datum i mars, men det måste nog flyttas fram p.g.a att tandställningsarbetet inte hinner klart. Men innan sommarlovet är min operation gjord. Vilket betyder att jag kan få en fin sommar trots allt. Och jag kan t.e.x få chansen att gå på peace and love (sett väldigt mörkt ut ett tag). Jag kan få chansen att må bra.

Vi sköter hushåll, städar, handlar och styr och ställer här, jag och min inneboende. Jo vi har det ganska bra.
Fick nyss ett spontatnbesök av Emelie och 3 andra Ljusdalingar. Trevligt trevligt. Saknad tjej.
Nu ska vi återgå till Andra Avenyn och lite smått och gott. Mycket bra.