Så jävla arg. Så jävla sårad. Vet inte vad jag ska skriva. Känner mig så fruktansvärt ensam och tom, men samtidigt skakande av känslor.

ag har tänkt på det, min blogg är rätt seriös, orden kommer rakt fram i en seriös vinkel. Det är lite så jag vill ha det, en plats där jag kan, rent och klart, skriva hur jag känner eller vad jag varit med om. Liksom min plats. Men min plats ska ju avspegla mig på något sätt? Och inte är jag 100% seriös dygnet runt. Men detta som ni läser här nedan ska ni ta på fullaste allvar då jag vet att mitt liv kommer bli såhär i framtiden. Jag bara vet det.

Somnade direkt efter frukosten trots att jag vaknade 12 från nattens sömn. Kroppen är helt slut hela tiden, förklaringen är tydligen att all energi går åt till att återhämta kroppen efter operationen. Och jag har tydligen rubbat kroppens normala bana, så jag missar nån måltid och är vaken dom timmarna då kroppen reparerar sig som sämst och därför sover jag på dagen då kroppen hamnar ur balans. Någonting sånt. Anna och Julia kom förbi nånstans emellan att ja skjutsade/hämtade bror på träning och jag och den andra brodern hade lite middags-kvalitetstid.

Somnar sent, vaknar sent. How I met your mother och frukost får starta min dag.

Dagar i bilder. Bilder som ger minnen. Här har ni dag 8, lördagen den 25/9-10. Ni kan läsa om den här.

Dagar i bilder. Bilder som ger minnen. Här har ni dag 7, fredagen den 24/9-10. Ni kan läsa om den här.

Dagar i bilder. Bilder som ger minnen. Här har ni dag 6, torsdagen den 23/9-10. Ni kan läsa om den här.

Jag vet att jag är segast i världen, men vet ni? Nu har jag gjort klart dom resterande inläggen med bilderna från Tunisien (Och ja, de har nu i veckan gått över ett år sen vi kom hem...). Men jag kände att jag måste avklara det innan jag börjar på sommarens bilder... Så under natten när ni och jag sover, kommer inläggen komma upp!

Sitter här, uppkrupen i min säng med en smoothtie, nöjd över att äntligen skickat iväg min beställning av bilder efter flera dagars kämpande (Fick kompromissa med mitt ekonomiska jag och framkalla 240 bilder ist för 200), nöjd över att lyckats ha en stund av Greys maraton med min fina och nöjd över att jag faktiskt kan äta lite mat nu.

När man tror man lyckats gömma bevisen, åtminstonde för sig själv. För en stund. Så finns dom där igen. Tydligare än någonsin. På två sekunder brister fasaden och dom där blanka dropparna känns starkare än något annat.

Sovmorgon, faktsikt bland dom första nu eftersom jag tidigare varknat runt 6 av smärta. Nu kan jag äta vindruvor och mjukmackor också! Lika som tidigare, liter kamp, men det går!

Bjuder på två covers. Vet inte om dom är bra eller dåliga. Underhållning är det iallafall.

Nu när jag är tillfreds med att vara lugn för en gångsskull, tror jag sinnet är tillfreds med att jag vet att jag har massa fina händelser inplanerade framföver. För jag kan inte neka till att jag längtar tills livet drar igång igen. Har ju även hunnit boka en studentkryssning nu under min rehab här hemma.

Den 8 augusti höll vi traditionen vid liv. För tredje året i rad spenderade vi en natt på mitt tak. Jag och 3 fina vänner. Jag, Josse, Erika och Sofia i varsin sovsäck, under bar himmel, letandes efter stjärnfall, till ljudet av vårat skratt, till ljudet av vårat prat, till ljudet av musik, till ljudet av popcorn som krossas mellan tänderna. Där har ni en underbar sommarnatt. Åh underbara sommarnatt.

När jag parkerat hemma igen, och gick från bilen till dörren i den svala höstluften kände jag ett lugn i hela kroppen. Ett lugn jag inte känt på riktigt, riktigt länge. Jag som alltid är uppe i varv, har alltid något att göra, har för första gången på riktigt, riktigt länge fått chansen att slappna av. Och framförallt fått lämna ett enormt orosmoment och livsförändrande moment i mitt liv bakom mig. Tror det här har varit väldigt nyttigt för mig.

Nu ska jag sätta mig i bilen och köra hem igen efter återbesöket på sjukhuset. Allt såg jättebra ut sa Thomas. A+ var hans definition på allt. Känns jätteskönt!

Hittar lite gamla stunder jag glömt visa bilder på under sommaren. Den 5 augusti bjöd familjen Hjelte med mig till Dalhalla och Salem Al Fakirs konsert med gästartisterna September och Oskar Linnros. En magisk kväll med helt fantastisk musik. Tack för en fantastisk kväll!

Okej, har man över 50 000 bilder på sin dator upptäckte jag att det var svårt att välja ut några att framkalla... Kvällens i-lands problem!

Tisdagen , 2 dagar innan operationen drog jag och några fina vänner ihop en fin kväll. Nattvarden - den sista måltiden för mig. Lagade mat, pratade och skrattade i flera timmar. Fina kväll. Fina vänner.

Ett helt dygn med Julia, snacka om härlig brud! Hamnade i sängläge ungefär alla av domdär 28 timmarna hon va här. Låg upp å ner i sängen och kollade L world. Frukosten i sängen, å sen låg men bara upp å ner, med fötterna hit å dit igen. Man bara är. Perfekt med en älskad vän.

L world häng i sängen såhär på söndagsmorgonen med Julia!

Morgontund med Sex and the city som gjorde mig klar med säsong 3. Tog emot 2 fina, Julia å Fia för lite tjejsnack. Och vet ni, lite mer paj! Lite av en kamp, men så otroligt värt det när de är som en orgasm för munnen. Spenderat min lördagkväll med julia, uppkrupen i sängen framför the L world som Sanna så sött lånat ut till mig. Mitt i säsong 1 ligger vi nu, redo att somna framför det. Perfekt. Godnatt.

JAG LYCKADES ÄTA MAMMAS PERFEKT UNDERBARA KÖTTFÄRSPAJ IDAG! Jorå, med lite kämpande, lite mosande och bara svälja rätt ner utan att försöka röra käkarna så mycket gick den ner, och jag är mätt för första gången på 9 dagar. Fuck den härliga fredagskänslan alla mina vänner påminner mig om att ja missar när dom skickar fylle-sms och bilder. Detta kallar jag REN LYCKA!

Såg igår att Monki skapat sig en webbshop - Lycka!

Jag har fått en fråga angående min operation jag tänkte besvara - Varför jag opererat mig?

" Nu är musiken igång igen, nu börjar Linnea må bättre! "

Låg dag. Är så fruktansvärt less på dehär nu. Vill kunna leva, slippa ha ont, prata ordentligt och äta en god måltid. Positivt är iallafall att de går framåt, kan öppna munnen lite mer idag, alltså prata lite bättre. Så jävla skönt!

Nudlar, Style by läsning och Gavin DeGraw på spotify. Jag har liksom fått tillbaka livslusten och kraften. Även ny design på G.

Har de gått för långt om man vaknar mitt i natten av en marddröm om wordfeud?

Okej, idag är första dagen då jag harft någorlunda kraft, så jag tänkte knåpa ihop en liten resumé av tiden hittils.

Torsdag, operationsdag. Var så rädd så jag inte visste vad jag gjorde. Kom i en annan värld, hörde inget av vad mamma sa utan svarade bara: Jag vill inte. Lämnade hemmet utan skor och märkte det knappt. Satt och skakade i hela kroppen, bokstavligt talat, fram till jag sövdes runt 9. När jag väl somnar minns jag inget av, de sista jag minns är den unga sjuksköterskan som säger: Snart ska vi börja föra in sömnmedlet. Sen var jag helt plötsligt på uppvakningen. Förstod inte riktigt att det var över, minns mama sittandes bredvid, konstant puffandes på min arm och sa åt mig att andas. Jag slutade tydligen med det hela tiden p.g.a. morfinet.


Kommer ifrån uppvakningen runt 3. Hyfsat omtumlad, vinglig och skakig. Så fort jag reser mig rinner blod ur näsan. Dom fick problem att föra ner slangarna genom min näsa och svalj eftersom jag har väldigt trånga sådana så jag har sår nu sår hela vägen ner i magen. Spyr upp rent blod 2 gånger. Är allmänt borta hela dagen. Får besök av hela familjen & vänner som Jasmina, Sanna, Malin, Julia, Josse, Erika, Sofia, Julia och Per. Jag har världens finaste vänner. Morfindoser och dropp står för dagens kost då att dricka är i princip en omöjlighet. Sover kvar på sjukhuset, bredvid Alice som pratar konstant så öronproppar är ett måste. Blir väckt ca. 4 gånger under natten då jag ska få nya doser av smärtstillande o.s.v.
Mamma kommer upp på morgonen igen, en tur ner på röntgen vid 10 och jag är fortfarande helt omtumlad. Att öppna munnen är en kamp, att kontrollera käkarna är svårt så jag dregglar det mesta på sidan, får torka ur munnen på dreggel eftersom jag inte har någon egen kraft att svälja den.
Får besök av hela familjen + Anna och Fia. Myser i sjukhusmiljö med rinnande näsa, stelt, uppsvullet ansikte och dropp. En helt vanlig fredag. (?).
Fredagsmys med blåbärssoppa och Idol med mamma och Gustav, sen åker jag hem vid 10 på permission.
03.30 vaknar jag hemma, skrikandes av smärtor. Har aldrig känt sån enorm smärta i hela mitt liv. Jag fick kramp i hela magen och smärtan spreds sig upp mot hjärtat. Skriker ring ambulans till mamma och vi åker akut in till sjukhuset. Alla tankar svartnar, jag blir vit i ansiktet och hela kroppen skakar hysteriskt. Tänderna hackar som aldrig förr, vilket resulterar i att käken skakar febrilt och smärtan ökar. Mycket krångel med otrevlig akutpersonal, polisen fick hjälpa oss in och andra patienter fick säga till kärringen som skjutsade mig i rullstolen att jag behövde hjälp, då jag satt där och skrek av smärta. Läggs in på sjukhuset igen och dom konstaterar att jag fått en reaktion av alla starka läkemedel och för lite mat. får svälja bedövande medel och blir bedövad i hela munnen, halsen och ända ner i magen. Attackerna återkommer under natten, jag känner att dom är där, men jag känner ingen smärta. Får åka hem igen vid 11 på lördag morgon.


Sen hemma har allt varit upp och ner, psyket, den kroppsliga orken och smärtan. Legat som en klubbad säl då jag varit halvt nerdrogad konstant ända fram till tisdag morgon. Då sa kroppen nej. Jag kände att jag inte klarade av mer läkemedel. Det sa bara stopp. Börjar med bara vanliga alvedon och Ipren på tisdag förmiddag, men inget av dessa biter. Fruktansvärd molande värk hela dagen och 2 attacker. Ungefär 45 min efter alvedon/ipren intaget fick jag en panikångest attack, en runt 1 och en runt 5 på eftermiddagen. Det svartnar totalt i tankarna, jag sitter och låter men jag har absolut ingen kontroll över det själv. Armarna blir ryckiga och jag vet inte vad jag gör med musklerna, samtidigt som jag får ren panik och det känns som om hela kroppen vänds ut och in på mig. Läkarnas förklaring: Kroppens sätt att säga nej till alla dessa läkemedel. 
Sover knappt något alls p.g.a. den fruktansvärda smärta jag har. Man verkligen kände att dom sågat itu halva ansiktet, inget fick smärtan att minska. Vaknar 3 på natten i ren panik av smärta. Rent ut sagt outhärdlig smärta. Jag visste jag skulle ha smärta, det är logiskt. Men ärligt skulle jag aldrig kunna drömma om en sådan smärta. Mamma ringer läkare igen och får rådet att ge mig starkare värktabletter, trots kroppens tidigare reaktioner endast för det var så illa. Lyckas sova i 3 timmar efter det, och där var nog vändningen. För idag har ipren/alvedon bitit och jag har orkat varit uppe och haft lite energi, lite mer livsglädje. Återbesök på sjukhuset och allt såg jättefint ut. Började äta lite mat igår, potatismos. Ärligt topp 10 bland de godaste jag ätit i hela mitt liv. Mamma beskrev mig som ett barn på julafton. Fått i mig samma idag, plus någon barnmatsburk. Dock kopplade dom ihop mina käkar med gummisnoddar idag så jag inte kan öppna munnen, Jag får alltså inte ens in ett sugrör emellan. Dom gör de ju inte lättare om man säger så.
Nu börjar smärtan komma igen, ska snart få ta mig en av de starkare tabletterna och somna. För sömna när jag tagit dom, de kan ni ge er tusan på att jag gör. Igårnatt hade jag tillochmed hallucinationer av dom. Snacka om effekt.


Min kylmask. Räddaren i nöden!

Blåbärssoppa, sjukhusgott!

Drickbart, papper, lepsyl och kort från fina vänner.


Senaste dagarnas kost. Smarrigt.

" Som ett barn på julafton "

Tänkte återkomma till bloggen lite senare ikväll, ska först äta min barnmatsburk mamma ska servera. Haha, nästan patetiskt.

Idag har jag haft hemskt ont. Nu ska ja få mer smärtstillande och se några avsnitt av Sex and the city.

Inte lika mycket hemma längre. Vaknade för 20 min sen i min sjukhussäng eftersom vi fick åka in superakut inatt igen runt 4. Drama. Kan berätta mer sen, nu väntar ja på att mitt smärtstillande ska börja värka.

Sängen jag ligger i är alldeles för kort. Men de jag egentligen kom in för att säga var tack. Tack alla fina som kom och hälsade på mig igår, tack för alla hälsningar och sms både innan och efter, tack för er omtanke och kärlek. Gjorde de inte så ont skulle ja grina av er kärlek. TACK!

Okej, operationen är avklarad och den gick bra, bättre än förväntat sa kirurgen. Status nu: ligger i en 4-sal med tre 60+are som snarkar som ånglok och varav en av dom är dementa Alice som ligger å skriker för tillfället. När hon inte skriker snarkar hon som 2 ånglok, rabblar sitt telefonnummer ca. 6447829927 gånger på raken och ber om att få komma till ett sjukhus. Mysig hon dendär Alice. Jag då? Jo jag har svin ont. Har vaknat 3 gånger inatt å klagat på smärta, men de enda dom gett mig nu på natten har varit Alvedon. Dom fattar inte att de inte hjälper. Å nu kan dom inte ge mig nåt före 8 då Alvedonen är ur. Ja längtar efter morfin som ja fick igår! Nu har ja en kylmask på mig som ska dämpa svullnaden å ja har blivit väckt hela natten för diverse dropp o.s.v. Ja är svullen å kan inte stänga munnen så den torkar i princip fast, dricka är en utmaning och desamma att gå på toa. När ka reser mig/ sätter mig upp rinner de blod ur näsan. Ja har även spytt rent blod. Jorå, lever fina livet ja. Men de är så de står till!

Var som sagt på sjukhuset hela förmiddagen med mamma som sällskap. Besökte 4 olika ställen, träffade x antal olika läkare o.s.v. tog prover, grät, tog prover, skakade, fick info och grät lite till. Jag är livrädd.
Mötte upp Lilja som också varit på sjukhuset och lunchade på Sibylla. Kort skoldag för min del, fick sällskap av Sofia hemma som ett litet mentalt stöd, tog mig iväg på träning för att komma på andra tankar. Behövdes. Kom hem, hyperventilerade av gråt. Jag känner mig så himla liten, så naken på nåt sätt. Jag skakar. Jag har skakat hela dagen. Jag skakar fortfarande.

Imorgonbitti är det dags. tog nyss 8 tabletter, anti-svullnadstabletter, ska ta 8 till imorgonbitti. Ska upp 4 inatt och sätta på embla plåster. Imorgon 07.30 befinner jag mig på sjukhuset och runt 08.30-09.00 somnar jag. Däremellan får lugnande, sätter in flygplanet i armen o.s.v. Dom kommer flytta fram min överkäke ca. 3-4 mm. Vilket innebär att dom sågar isär hela min överkäke från övriga benet, dom sågar tvärs över hela överläppen fast på insidan ungefär. Dom fäster en skruv i pannan som lämnar ett rött märke. dom skruvar fast käken i sin nya position. 2 timmar senare får jag vakna. Mer vet jag inte. Hur jag känner då vet jag inte. Men jag vet att jag är livrädd nu.
Nu ska jag ta lugnande och somna. Som jag längtat efter denna stund, men som ja önskar att denna stund inte fanns nu, mer än nåt annat.
Tänk att ett nytt JAG inleds imorgon, ett nytt kapitel i mitt liv. Den JAG jag alltid velat känna. Att jag efter morgondagens ingrepp kommer känna min 24-timmars käkvärk, slippa konstant känna mig annorlunda och fulare, konsant slippa den huggande smärtan i hjärtat när jag ser någon annan le och det leendet bara strålar. Att jag ska få slippa önska att jag var som den. Att jag från och med morgondagens operation ska slippa känna smärtan i hjärtat så fort jag öppnar munnen. Att jag ska kunan få ställa mig upp, rak i ryggen och le. Ställa mig framför kameran och bara vara. Okej, efter att käken har läkt får jag uppleva detta. Men vet ni. För mig är det större än nåt annat jag upplevt. Som jag längtat. Men fan va jag är rädd. Jag har aldrig känt mig så ynklig, så utlämnad, utlämnad i någon annans händer, aldrig känt mig så splittad. Rädsla med ren och skär lycka. Just nu: Mest rädsla.

Tänkte bjuda på fru Forni's kloka ord!


Vad man gör?

Dom där 10 minuterna betydde världen för mig. Det kändes som jag var 7 igen och grät i din famn. Jag kände kärlek.

Tillbringar min förmiddag på sjukhuset. Strax ska jag skrivas in. Skakar av rädsla.

Ikväll lät jag rädslan ta över.

Dom satte in en miljon krokar i min mun idag inför operationen. Nej, inte de bekvämaste. Hann med 2 lektioner och drog till Max med Anna, Fia och Chrille Sörebö. Blev kvar i 2,5 timme, pratandes om allt. Riktigt trevligt. Gled hem till Anna för en chai-latte å plugg med henne ch Fia. Nu snurrar det i skallen för jag är så trött. Efter 2 timmars sömn de senaste dygnet tänker jag somna trött men glad. De har varit ett riktigt fint dygn på alla sätt och vis. Godnatt.

Tog en sväng förbi engelska gatan igårkväll. Nu sitter jag här hos tandläkarn och väntar på min tid. Kul att övriga klassen har sovmorgon.

Long time no see. Grym kväll när vi firade Axelsson i fredags, myslördag med Sofia och slappsöndag med Sofia och Josse. Hamnar helt random på hagsta krog när vi skulle till hille. Nu: Stockholm boogie och te!

På bussen mot Sätra med Anna. Ikväll firar vi Axelsson som blivit myndig! Kan inte bli annat än en bra kväll!

Wordfeud tar över alla våra liv. Hela våra liv. Detta var den första synen jag fick idag på fejjan.

Skrev klart min uppsats, knåpade ihop två 18-års presenter, njöt med en kopp te framför tvn i min ensamhet och hade fint sms sällskap hela kvällen. Det var ganska avkopplande att vara helt själv igår.
En mattelektion idag och skoldagen var slut för min del. Snart drar jag mig in för en lunch-dejt med Erika, men nu ligger ja hemma och kurerar mig (Klassens tjejer var oroliga och predikade för mig idag, eftersom jag måste vara helt frisk inför torsdag på operationen. Fina ni) och tillägnar denna bild som bevis till er att jag just nu kurerar mig!

2 lektioners-dag, tacomys hos Julia och nu uppsatsskrivande om attacken i Norge. Tänkte bli klar så ja hinner med en kopp te framför tvn. Ikväll kör jag egentid och sover ensam för första gången hemma. första gången nyktert iallafall. Och jag tycker det ska bli skönt. Vi hörs!

En snabb sammanfattning. Börjar bli förskyld, total förbud för mig att bli sjuk inför operationsdagen. Tittade bara på träningen. Vardagslyx och lill-lördag med Fia och Anna igårkväll - My sisters keeper, tusen tårar, godis, chips&dipp och massa skratt.

Vill skriva ut ett grattis i efterskott till utan tvekan en av denna världs bästa människor. Igår blev Axelsson 18. GRATTIS!
För er som inte känner henne går det inte att skriva här med ord hur bra hon är. Vi förstår varandra precis, hon kan jag lita på till 200 procent. Hon är som en del av mig. Det finns inga andra ord som kan beskriva bättre än: Jag älskar dig, du är bäst!
Sen vill jag berätta hur grym hon är - hon knep körkortet idag! Ännu ett grattis! ♥

Okej min dag. Mer wordfeud än skolarbeten för SPS3. Börjar man så är man fast. Fin dag, för jag har sånna fina människor i min klass. Tog tag i något viktigt med Fia och Sanna efter skolan och nu kombinerar jag plugg med wordfeud och lite musik på hög volym innan Anna kommer och blir nattgäst. Älskar dethär med att vara ensam hemma!

Med min otroligt fina vän Julia - P&L 2011

Gör som precis alla andra av sveriges bloggare. Men inte för att vara som alla andra, utan för att det är värt att offra 5 minuter och 21 sekunder av ditt liv för att de det.

En skoldag som gled förbi snabbt. En skoldag då halva klassen spelar wordfeud mot varandra på sina telefoner. Snacka om att vara fast! Tyckte jag hörde mobilen plinga, tror jag har några ord att lägga där uppe nu.

Började kvällen hos Jullan med henne, Malin och Lilja. Åt gott, kika film, spelade wordfeud och hade det toppen! Började skrämma upp varann, ballade ur men tog oss iväg runt 11 mot Norrfly, i Kilafors i 2 bilar med mig, Anna, Julia, Malin, Sanna, Fia, Lisse och Carro. Skrämmer upp oss efter vägen, bokstavligt talat skakar, överväger att vända, men hittar tillslut dit. Hej besvikelse! Hur stor är chansen att dom har filminspelning där när vi kommer? Okej, men vi har iallafall varit i hallen... En hemväg med en helt annan stämning. Besvikna.
Jag, Malin å Julia sov hos Jullan. Wordfeud, musik å mys hela förmiddagen. Men vi hade det riktigt bra ändå, trots besvikelsen. Det plus en powernap och en talkwalk med Erika. Där har ni min andra halva av helgen. En riktigt fin helg!


Taggad Mallan med pannlampa!

Jag, Anna, Malin - Kissnödiga tjejer av rädsla som kissar på nån ödslig väg, precis innan Norrfly.

Norrfly.

Förfestar hos Anna med ett härligt gäng. Skrattar, dricker, sjunger, dansar och använder våra förfest-appar. Hamnar på efterfest med morgonbussen runt 06.30. Dock ser jag nu att husvärden för kvällen inte fastnade på någon bild.

Okej, jag kom hem vid 7, somnade gott i min sköna säng. Vaknar vid 11, inser att jag verkligen måste sova mer, men lyckas inte somna om förrän vid 2 efter ett toabesök och frukost. Vaknar vid 4, och här är jag nu. Ska strax hoppa in i duschen och åka hem till Jullan med några fina tjejer från klassen. Inatt drar vi till Norrfly mentalsjukhus och hälsar på spökena!!


Norrfly - google.

Okej, sjuk kväll igår. Började hos anna med henne, Erika, catta, Fia, Sanna, conne, alex, Johanna, lisse och Jesper(?). Skratt, fina vänner och alkohol - kan inte bli annat än bra! Fortsatte på slick tills stägning. Men de va sjuukt mulet folk, nästan för mycket. Sen hamnar jag, Fia och Sanna på efterfest på söder hos 3 killar. Så nu sitter jag här på bussen påväg hem, redigt döiten och trött och längtar som fan efter min säng! Hörs när jag somnat i den och vaknat igen.

Kort, men fin dag i skolan. Gick till 2. En sväng på stan med Anna och nu sitter jag här, halvsminkad och väntar på mat. Ikväll drar jag och en hel drös tjejer hem till Anna för förfest och sen Slick. Låt det bli en bra kväll. Amen.

Fel och tagga igång på en bar i Alanya nudå?

Sovmorgon och gick länge på eftermiddan. Sista lektionen som va matte var vi endast 4 personer, jag, anna, Fia och Lukas kämpar oss igenom strax över en timme av matte c. Hemma har jag tagit de lugnt och varit ute på en pw. Blir mycket sånt med musik i öronen nu, men ja behöver reflektera alla mina tankar om allt just nu, landa i verkligheten igen, hitta mig själv och ta igen sömn - därför ligger jag åter i sängen tidigt. Tänker somna framför parlamentet. Godnatt.

Jag och Conne återblickade oss i denna gamla goingen i korridoren idag. Bjussar på den, även om den är asgammal är den liiika rolig ändå!