Linnea Lundin

Okej, nu gör jag som ungefär 17463539356st andra människor redan har gjort på sina bloggar eller facebookstatusar, skriva och berätta för er om att mitt sommarlov nu är inne på sina sista timmar, att skolan kommer igång imorgon och att jag inte alls gillar det. Oväntat va? Nä, men det är så det ligger till.
Sommarlovets sista dag, som förövrigt var solig och fin, spenderades på en brygga med 3 fina vänner och lite smått och gott att äta.
Pratade om vad sommarlovet gett oss och inte gett oss. De soliga och de regniga dagarna. De långa och de korta. De som gav mig skratt och de som gav mig gråt. Vad som levde upp till förväntningarna och inte. Vad vi ångrar eller önskar att vi gjort. Vad vi minns och de dagar som bara paserat. Om stunder vi planerat och de mer spontana. De planer vi hade som aldrig blev av och de som skedde. Vad vi vill ändra på och vad vi föralltid vill minnas.
Mycket handlar om vad vi hade vela göra annorlunda, och ja de är mycket, och ja jag har vissa besvikelser. Men jag tror inte människan är kapabel till att vara helt nöjd. Men jag måste inse det, jag har faktiskt haft ett bra sommarlov ändå.
Men okej, lets face it, nu blir jag åter igen en i mängden och berättar om att jag kommer sakna de fria dagarna, de dagar man mår bra och får göra som man vill, men att komma tillbaka till rutinerna också ska bli ganska skönt. För egentligen är det så. Men några till veckor av detta, det hade inte suttit helt fel.
Men en sak är säker, mina fina, dom har förgyllt dessa månader nå så otroligt.