Linnea Lundin

En kanonkväll hemma hos Anna med underbara människor. Och nu en timme på altanen med pappa och hans tjej som framkallade tårar. Pratade barndomsminnen och saknade stunder.

Jag insåg att jag en gång i tiden hade en enad familj, ett hem och att jag haft en riktigt bra barndom. En fin uppväxt. Jag saknar dessa tider. Nu var det längesen jag såg tillbaka på det. Jag har vant mig vid livet med skilda föräldrar, har vant mig och accepterat det. Men vad jag, och egentligen alla barn och ungdomar vill, är att ha en enad familj. Det är det jag saknar. Och den problemfria tiden, den utan press och förväntningar. Då allt var lättsamt och glatt. Då det stora problemet var att man inte fick en glass, eller leksaken man ville ha. Det var stunder av lycka.
Och fick nu i vårat samtal en tom känsla inom mig, en stor saknad av Betsy. Skulle ge allt för att få somna bredvid min älskade hund inatt. Min bebisplutt. Jag saknar henne så det gör ont. '
Du är en del av mig.