Morgondagen är inte som idag.

När ni inte såg lät jag den falla, i rummet bredvid. Ni frågade och jag höll för min mun. Ibland finns inget som kan förklara.
Allmänt irriterad och besviken, men kan inte sätta fingret på exakt vad. Tog mig ut på en springtur för att få grubbla, sortera tankarna. Det hjälper, det är så jag fungerar. När jag springer tänker jag lika mycket, men själva irritationen försvinner.
Nu ser jag dedär förbannade regnet falla utanför fönstret. Tänker göra mig lite mat och prata med Julia för att se hur vi ska spendera kvällen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0