Sov gott älskade vän
Tidigare, jag vet inte exakt hur längesen, men nån månad kanske, tänkte jag skriva och berätta för er hur glad jag har känt mig den senaste tiden, att de va längesen jag kände mig så lycklig.
Men det kan förändras så snabbt, allt kan försvinna på ett ögonblick, och jag råder er, ta vara på det ni har och uppskatta det till fullo. Det ska jag lära mig att göra, och tänka att man bara lever en gång och ta vara på det.
Jag har aldrig uppskattat min hund på samma sätt som jag har gjort denna helg någonsin. Som när man vet att man bara har x antal dagar kvar, då tar man vara på det på ett helt annat sätt.
Att huset kan kännas så tomt, kallt, och på något sätt omöblerat, även fast det är fullt med människor, element på hög värme, och möbler överallt, endast för att du nu inte är fysiskt närvarande. Att du kunde göra så mycket, lysa upp vårat liv så pass som du gjorde. Du var verkligen speciell.
Visst har man tänkt tanken att någon dag skulle du lämna oss, men ändå inte riktigt insett det. Och när jag lite smått tar åt mig skulden känns det bara värre, och det är som att vi släckte ditt liv. För det var ändå vi som körde dig till vetrinären. Men endast för ditt bästa, jag vet det. Svårt att intala sig, för du verkade ändå så pass glad, och man blir sjuk egoistisk i ett sådant läge. Du kommer föralltid vara saknad, och föralltid vara älskad, de ska du veta.
