Linnea Lundin

Oförändrat och klumpen i min mage bara växer inför morgondagen.
Att detta är sista kvällen vi har dig här, sista kvällen av ditt sällskap, de är helt sjukt. Det sjunker inte in, för man inte riktigt vill ta åt sig det, endast för man önskar att situationen vore annorlunda och du skulle stanna med oss, frisk och pigg.
Känslan går inte att förklara, men smärtan är obeskrivlig.
Dagen har spenderats på samma sätt som dom andra - liggandes på golvet bredvid Betsy. Verkligen tagit in varje sekund, varje blick du gett, varje rörelse, känsla, och njutit av varje sekund.
Att känslan av att man njuter, känner kärlek och känner hur underbart det är att bara ligga där och titta på dig, samtidigt som det utan tvekan är bland det värsta jag varit med om, vill att nån tar mig därifrån, spolar tillbaka tiden, vad som helst, kan visa sig vid samma stund, vid samma sekund, vid samma nudd av dig - det är helt sjukt. Men känslorna är så pass blandade, endast för du är så älskad och kommer bli så sjukt jävla saknad.
Känner mig helt tom, men samtidigt så fylld med kärlek till denna underbara varelse.
Nu tänker jag krypa ner bredvid min bebisplutt igen, låta tårarna rinna och ta vara på sista kvällen och somna så.
Godnatt