Dum av dig


Har sprungit ända sen barnsben. Från allt jag egentligen var. Sprickor blev hål i fasaden. Någonstans emellan var jag. Masaien, betongen, bastarden. Utan någon egentlig plan. Så en dag. Raserades hela mitt slott. Allt jag var kom till ett stopp


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0