They got scared when the lights went low
Alla har vi våra ups and downs. Stunder då tankarna rensas och stunder då man bara njuter av nuet. Jag för tillfället är väldigt växlande mellan dessa. När jag inser att tiden går fortare än mig, då kryper paniken på. Precis som nu. Nu går det alldeles för fort och jag vill allt annat än ha jul. Det är för mig för ångestfyllt. Och jag är inte riktigt där än, så jag känner att jag har hittat den kraften. Varför ska man behöva tycka precis som alla andra, när ingen är som dom där "alla andra". Alla står vi på olika grund med olika förutsättningar.
På filosofin fick vi avgöra själva om vi människor är fria eller styrs av något annat. För mig är vi människor fria. Vi har alltid ett val, som vi själva bestämmer. Om vi så ska bryta lagar, fine, det är vårat val och vi får göra det, men konsekvenserna efteråt får man även räkna in. Men valet är fritt. Och så fungerar hela livet. Allt påverkas av dina val, för alla val har en konsekvens, positiv som negativ.
Vi kan själva styra över våra liv, och då jag känner att mitt på något sätt är i slutet av en del, men precis på språngbrädan till en annan, så varför inte våga chansa och prioritera sig själv lite mer?
Den senaste tiden har jag börjat omvärdera sakerna i mitt liv, vågat släppa taget lite mer om saker som egentligen inte finns där riktigt lika mycket som förr eftersom saker och ting, och framförallt du själv, förändras.
Många stunder funderar jag på vilka som man verkligen kan räkna med här i livet. Vilka som får mig att må bra, och vilka som jag får tillbaka av när jag ger.
Många gånger den senaste tiden har besvikelsen dykt upp, då dom jag trodde jag kunde räkna med som starkast inte riktigt sträkte ut sin hand. Inte riktigt sträckte ut den då jag behövde det.
Då blir det som om du sträcker ut din hand till dom nästa gång i motvind. Och det känns inte riktigt lika bra då. Man ska ge och ta.
Och allt som tiden går har jag börjat omvärdera saker och ting i livet, för vet ni? Det blir aldrig riktigt som man tänkt sig, och mycket kan förändras för några sagda ord, ett enkelt litet beslut av dig eller någon annan, och vågar man inte chansa, då vet man aldrig vad man egentligen kan gå miste om.
Att släppa taget om det som inte händer i nuet, kan vara riktigt svårt. Man ska aldrig glömma, men ibland kan släppa taget vara bra.
Så min vänner, ger någon något mot er, ge tillbaka. För dom små saker som en klapp på axeln den dagen du är nere, den klappen kan ge någon styrkan till att le senare. Så kände jag häromveckan då jag verkligen var ett vrak nere på botten och det gjorde fysiskt ont i hjärtat. Dom som stärckte ut sig till mig då, de är dom som hjälper en tillbaka. Sånt är kärlek.
En känsloutladdning i text kan kännas som att släppa på en tung sten. Dethär var en sådan. Och är det något som tanken inte kan släppa, släpp den inte heller. Våga upptäcka den.
Kommentarer
Postat av: Sanna
Önskar jag kunde rädda din jul <3
Postat av: Cornelia
Du är stark Linnea!!!
Trackback
