Linnea Lundin

Jag ber om ursäkt för en försening, men bättre sent än aldrig kommer en gratulation till min älskade vän Erika Edrosson som blev myndig 7/3-11.

18 år och ett kliv in i vuxenlivet. GRATTIS!
Erika är en av mina absolut närmaste vänner och en sådan man inte vill släppa taget om. En sådan man inte kan släppa taget om, för det vore en alldeles för stor förlust. Hon är en människa som får mig att må bra. En människa jag kan dela glädje, sorg, galenskap, hemligheter och tystnad med. Så som en vän ska vara!
Henne har jag delat upplevelser med jag aldrig vill glömma. Upplevelser och minnen som fått mig att må bra. Och det är hon som förgyllt dom minnena till dom dom är. Då kanske ni förstår hur underbar denna människa är?

Vilket humör jag än är på, passar hon in i min närhet. Det behövs ingen ansträgning när vi umgås, det räcker med sällskapet av varandra så kan vi roa oss i timmar. Helt perfekt.

Vi har gått på samma skola i princip hela våra liv, men vi började inte umgås förrän på högstadiet. Det ökade och ökade med tiden och hösten i 9:an ingick hon i det tjejgäng jag umgicks allra mest med. Men våran privata, mer våran personliga relation, bygdes upp mer nu under gymnasiet. Vi går olika linjer och på olika skolor, men trots detta har vi lyckas bygga upp en riktigt fin kompisrelation. Under 1:an på gymnasiet kom vi varann närmare och nu är hon en av dom som står mig varmast om hjärtat.
Nu under hösten var hon med mig och min familj till Tunisien, ett av dom minnen hon förgyllt. Men det är även alla dessa små stunder som lyser upp ens vardag. Hon är bra på sånt den här Erika.

Jag skulle kunna fortsätta att berätta om minnen vi har, minnen jag vill skapa, hur underbar  och vilken fin människa hon är, men jag hoppas att det räcker med dessa ord:
Erika, ett stort jävla grattis i efterskott. Jag älskar dig så jävla mycket, dig släpper jag aldrig!♥

Några fina stunder, några fina minnen!