I taxin, i trappen, i hissen, i hallen jag faller

Så sjukt glad för Emelies skull! Där vet jag att hon stormtrivs. Jag är en mycket stolt vän!
Min första hemmakväll ensam med familjen på riktigt, riktigt länge. Behövs sånt här ibland också, samtidigt som de känns lite långtråkigt. Men denhär gången vägde det andra upp, och det var precis vad jag behövde.
Tänker strax krypa ner framför ett par avsnitt av svensson svensson och ladda inför en arbetsdag imorgon!

Gammal bild på Emelie och mig, 08 någongång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0