Verkligheten
Som jag skrev tidigare är jag kåt på livet. Kåt på att börja leva. Jag vill tillbaka till verkligheten. Men jag upptäckte idag att den skrämmer mig. Extremt. Jag har sjunkit in i det liv jag lever nu och glömt hur det är där ute. Det skrämmer mig att jag ska möta verkligheten med mitt nya jag. Eller egentligen med mitt tillfälliga jag, så som jag ser ut när jag är skadad och nedbruten. Det är hon som är livrädd. Den framtida och hela jag, det är hon som är kåt på livet. Synd bara dom är så långt ifrån varandra.
Fick bort stygnen på sjukhuset iallafall, vilket känns jäkligt skönt och det var det sista återbesöket nu på ett tag, nästa blir om ett år. Mötte upp Fia på skolan, skjutsade Jonas och Danne en bit och skulle ta med Fia till Teliabutiken och laga min telefon som varit halvt paj i 5 dagar. Men så, i bilen påväg dit ordnar den upp sig av sig själv. Magi. Stötte på några klasskamrater utanför skolan och möttes av kramar. Och det gjorde ont. Ont för jag är rädd och känner mig skör. Ont för jag saknar dom så enormt. Ont för jag saknar det liv dom lever.
Kommentarer
Trackback
