Linnea Lundin

Något som inte omgivningen riktigt kan förstå är hur stort dethär är för mig. Hur pass viktigt det är för mig att få stå där på studenten och le med stolthet - utan tandställning och underbett!

För mig handlar det inte bara om en tandställning, utan om att kunna få bli accepterad av mig själv. Studentdagen ska vara en av de lyckligaste dagarna i mitt liv, då får jag chansen att bli mer accepterad än jag någonsin blivit av den viktigaste människan - mig själv.

Det är inte tandställningen i sig jag egentligen skämms över, utan det grundar sig i nåt större.

I hela operationsprocessen som jag gått igenom och det som faktsitk gjort att jag skämts över mig själv hela mitt liv. Det känns inte som om processen är klar förrän jag själv kan se det färdiga resultatet - det slutgiltiga målet med ett stolt leende och ett ansikte jag kan slippa skämmas över. Jag tror fortfarande att jag måste dölja min profil, att jag måste tänka på hur jag ska skratta, just för att jag inte har nått dit jag vill än. Det är svårt att förklara så folk förstår. Det är svårt för mig att förstå, det sitter liksom så djupt.