So let this be the chance

En helvetesdag med käkvärk och trötthet. Dendär förbannade käkvärken jag levde med dagligen i ca. 1,5-2 år som försvann efter operationen is back p.g.a några gummisnoddar som är så fint placerade i käften. Jo tack, ja är fruktansvärt less denhär skiten nu. Förövrigt drog jag ner till Friskis för att svettas en timme efter skolan, och nu på bussen påväg hem möter jag min hamla bästa barndomskompis som jag inte sett på flera, flera år. Sjukt kul. Så nu sitter jag här med ett leende på läpparna.
Resten av kvällen ska ja ägna åt dusch,plugg, käk och såklart - Filip & Fredrik!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0