Linnea Lundin

När jag tar mina powerwalks här passar jag på att försöka förstå mig på staden. Det är ändå en huvudstad med totalt 1,25 miljoner invånare. Bara går och går, tar svängar hit och dit. Vet egentligen inte om jag någonsin kommer hitta hem igen, med tanke på mitt välkänt dåliga lokalsinne. Undrar hur många gånger Fia brustit ut i ett asgarv när mina fantastiska talanger inom lokalsinne kommit fram. Ofantligt många. Jag suger.

 

Hur som helst, jag tänker mig själv att jag ser ut som en rutinerad Oslo-bo när jag går där med löpartights och lurarna i öronen. Som om jag alltid bott här. Är ute på min dagliga runda och vet exakt var jag ska. Lite kan man ju få fantisera. 

För egentligen ser jag nog bara korkad ut. Ute på en PW mitt på huvudgatan i Oslo. Vilken normal människa gör de liksom? Typ som att man skulle träna mitt på drottninggatan i Stockholm och sen köra lite streching mitt på Sergelstorg. Tur att jag fantiserar mig om att vara en rutinerad Oslo-bo då så jag slipper skämmas!

 

Under dessa powerwalks har jag kommit fram till att jag tycker Norrmännen är otroligt konsitga som fortfarande sitter ute på alla dessa uteserveringar i november. Vissa utan jacka, vissa med. Men allt eftersom börjar jag bli lite mer avis. De är ju lite charmigt. Iallafall på de ställen som dom har inftavärme. Vissa har tillochmed tv-skärmar med brasor och filtar. Lite charmigt ju. En dag ska jag också sitta där. Med en chailatte. Den dagen. Den dagen. 

 

För mina nära och kära som undrar hur Oslo ser ut, här kommer lite bilder från min rundvandring idag: