Psyket säger sitt
I och med lägenheten fick kroppen lite panik. Jag flyttar alltså hemifrån. Hemifrån? Är jag så stor? Är jag redo art flytta? Ska jag lämna Gävle? Vänner, trygghet? Vardag? Kaos.
De liksom kom som en känslobomb när jag insåg allt. Sån stor förändring. Så lite tid. Så mycket känslor. Så mycket som inte känns färdigt. Men jag vill åka. Men ändå inte. Men jag vill.
Har grinat nu hela kvällen sen jag blev själv. Pratat med Fia. Grinat i telefon. Kommer jag exempelvis inte ha henne ett telefonsamtal eller 1,5km bort längre? Hur hanterar man detta? Någon som har någon handbok?
Kommentarer
Trackback
