Linnea Lundin

Landade 18.00 på Arlanda. Smidigt att flyga, men fan så ensamt. En ensam kaffe på Gardemoen. Shoppade ensam i taxfreen. Så ensamt. 

På Arlanda blir jag uppmött av Pappa, Kenny och farfar. Max-mat i Uppsala och sen förfest hos mig med Sanna, Jasmina, Emma, Natta, Sabah och Martina. Efter vin och prat på min altan blev det All star där Labyrint spelade. Grymt band, mycket folk och slagsmål. 

Somnade full och glad hos pappa. Glad över att vara hemma. Äntligen en veckas semester!

Fredag - frukost ute på altanen i solen med Pappa & Kenny. Sen Fjärran med Fia, Sanna, Anna och Jasmina. Hängde mest bubbelpoolen och bastun. Så fruktansvärt härligt att, men ännu härligare att se dessa ansikten igen. Och Anna som jag inte sett sen vi grät på hennes trapp i oktober. Tänk vad man kan sakna. Älskade vänner. 

Jasmina, Anna och jag styrde sen vidare och käkade kebab, och sen häng hos Anna. Äntligen fick jag ett samtal, face to face med älskade Anna. Fan att man ska bo så långt ifrån varandra. Styrde sen vidare mot Julia Andersson. Bakade kladdkaka och pladdrade bort hela natten. Älskade vän. Sov kvar i hennes nya lägenhet och tog sen en runda på stan på lördagsförmiddagen. Invigde systemet (!!!) och handlade lite annat smått & gott. 

Mot eftermiddagen var det typ första gången jag fick träffa familjen under dessa dagar. Peter & Elias hade även dom kommit. Tog en lugn kväll, åt påskmiddag och bara mös. Lilla, kära familjen. 

 

Söndagen startade med skinande sol. Mamma och jag tog oss ut till Hemlingby för några kilometer i spåret och sen lunch i hemlingbystugan. Räkmacka, soppa och kaffe. Världens bästa mamma. 

På kvällen firade vi Fia som fyllt 20. Drack bål, åt snittar, yelloshots och fick äntligen krama om Fia igen. Dansade på Slick, kära lilla slick. Man känner sig som hemma. Avrundade sen natten hos Wille med honom, Anna och Christoffer Lundvall. Många skratt innan vi tillslut somnade. 

 

Måndag, seg start, som sig bör. Sen var det dags för middag hos pappa med familjen där, plus farmor och farfar. Så. Jävla. Gott! 

Styrde sen vidare mot Julia Sjölund, för ännu mer kramar och prat med en saknad vän. När klockan började bli mycket insåg vi att vi inte fått tid nog. Hon följde med hem till mig, hjälpte mig packa, och sen snackade vi på hela natten. Ett snabbt skypesamtal med Malin som befann sig i Miami hann vi med också. Ca 45 min sömn, sen satt jag på tåget 06.05 tillbaka mot Oslo. 

 

Det blir så himla intensivt när man väl är hemma. Så mycket man vill hinna med, men så lite tid. Det var några ansikten jag aldrig hann krama om. Det gör lite ont i hjärtat. Och jag önskar jag skulle hunnit få mer slötid bara hemma. Men vet ni, visst känner man sig trygg och hemma i Gävle. Men det kändes ändå konstigt. Gävle är verkligen inte platsen för mig just nu. Vi klickar inte med varandra. Kommer alltid älska Gävle. Men det känns för instängt för mig. Iallafall just nu. 

Men hur mycket jag än skriver att jag älskar Oslo och alla nya vänner här, så har alltid Gävle en speciell del i hjärtat. Och framförallt familjen och vännerna. Jag älskar och saknar er. Tack för dessa dagar, vi ses snart igen.

 

Men gävle, du har gett mig så mycket minnen. Så mycket ångest. Så mycket hjärtesorg. Men även glädje. Kärlek och skratt. Men dendär negativa delen, den är så skön att slippa just nu. Så därför Gävle, efter allt du gjort mot mig, håller jag mig borta en litet tag just nu.