Svarta duvor och vissna liljor

Herrejävlar vad det har skapats debatt kring detta att Timbuktu fick ta emot 5i12 priset i kombination av hans och kartellens låt - Svarta duvor och vissna liljor. 
Till en första anblick av låten blev jag förbannad, lika som många av dom som nu debatterar och kritiserar hela denhär grejen. Att hota någon i en låt är att ta steget ett steg för långt. Man kan vara emot något, men hot och våld är fel. Framför allt så tydligt i media. Men sen när jag lyssnar närmare. Förstår texten mer. Läser debattinlägg. Jasons twitterflöde. Då går jag tillbaka till min åsikt kring att han är en bra människa. En låttext kan tolkas på så många olika sätt. Och hans tacktal sen. Det var bara så jävla fenomenalt. Där satte du det mitt i prick. Låt oss alla bara ha samma värde. I grund och botten kommer vi från samma jord. 

Debattinlägget mot Timbuktu och även kartellen

http://debatt.svt.se/2013/11/29/skickliga-antirasister-bor-lasa-machiavelli/

Inlägget där Timbuktu svarar för sig

http://debatt.svt.se/2013/12/03/det-harda-politiska-klimatet-kraver-ocksa-harda-ord/

Ville bara få det sagt. Och när vi ändå är i farten kan jag slänga in ett inlägg Jason skrev om Nelson Mandela - en av vår tids, nej, vår tid blir för litet. En av världens största människor. Som nu gått bort och lämnat ett sånt stort fotspår efter sig på denna jord. Vila i frid. 

http://mobil.dn.se/kultur-noje/jason-diakite-personifierade-det-finaste-hos-manniskor/?brs=d


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0