Med öppna armar
Jag vet, vi alla hatar dessa inlägg i efterhand . Värsta resumén av de senaste dagarna/veckorna. Jag hatar dom. Men jag vill ändå ha dessa dagar att titta tillbaka till när jag ser tillbaka i bloggen.
Nyår har passerat. Det är 2013. Jag bor här i Oslo. Livet är bra oförutsägbart ibland. Man är så ovetande om framtiden. Men nyår blev toppen. Firade med gävle-vänner. Samtidigt som vi i en sann ”svenskar-i-oslo-anda” samlades från så många olika svenska städer och firade tillsammans. Kända som okända ansikten. Jag ser en liten charm i det. Att få möta dessa nya människor, vissa låter man stanna, medan andra passerar förbi med ett snabbt intryck. Hur vi svenskar liksom håller ihop här i Oslo. Att få möta nya människor, med ny personlighet och ny energi. Sånt är så jävla härligt! Överallt finns det små guldkorn.
Men mina vänner där hemma, ni har en varm plats i hjärtat ni med. Skypade nyss med jullan. Kära jullan! Tänk att man plötsligt kan vara så långt ifrån varandra, när man för någon månad sedan levde ett helt annat liv, med andra människor? De enda livet man visste – de hemma i Gävle.
Jag trivs som satan här. Så jag längtar inte hem, men jag saknar hemma. Det är en viss skillnad. Trots att det var så otroligt härligt att komma hem över jul, så slog de mig vid ett flertal tillfällen att jag är så jäkla glad att jag har flyttat. Provat på nåt nytt. Jag är hellre den som kommer hem igen vid sånna tillfällen, än den som är hemma och möter upp den vän som kommer hem. Jag hade aldrig klarat av att gå runt i de gamla banorna. Jag behövde nåt nytt. Oslo blev mitt nya. Välkommen 2013, tillsammans ska vi kicka ass!
