Mvh Kryckmongot

Måndagen spenderades mest i soffan. Annie kom och gjorde mig sällskap också, så en tur till jobbet för att handla klarade vi av. Det är sjukt irriterande att ha kryckor, man kan ju inte ens bära nåt själv? Bryter fan hellre en arm. 
Åt glass och jordgubbar och mös på. Bra tjej dendär Annie ska ni veta. Min personliga assistent just nu. 
Tisdagen började med att jag och Annie tog oss till polishuset för att få vittna till misshandeln vi såg på natten mellan söndagen och måndagen. 
En tur in på Rema påvägen hem för att lämna in viktiga papper ang. sjukskrivningen. 
Jag blev förövrigt sjukskriven i 3 veckor, varav jag skrek rakt ut och sköterskan gav mig tid för ett återbesök en vecka senare, så ska vi se om jag kan vara tillbaka på jobbet, men med andra uppgifter. Klarar inte av att vara hemma i 3 veckor. Det kryper redan efter 3,5 dag i hela kroppen.
Väl hemma snurrar det till i skallen, är påväg att svimma och sitter redo med en spyhink innan jag totaldäckar ett par timmar i soffan. Tror inte min kropp är redo för ansträgning än..
Avslutar med en lugn middag på T.G.I. Fridays för att fira Linnea som fyller 20. Grattis!   
Onsdagen sov jag länge, men dåigt på natten. Precis som alla andra dagar. Vaknar konstant. Annie och Bea gled sen förbi, lagade mat och hängde med mig i soffan. Och Bea kommer sen tillbaka för lite filmhäng innan sängen kallade. 
Nudå, torsdag, liknar alla andra dagar denna veckan. Sover pissdåligt, vaknar sent, ligger i soffan. Har hunnit skypa med Mathilda också, min kära sambo som är i Sverige. Saknar henne fan! 
Nu: Webb-tv med Filip & Fredrik i rutan. Bra underhållning iallafall. Men fan så jag är rastlös. Klarar inte av detta längre. Men smtidigt vägrar några värktabletter att ta, så foten dunkar värre än nånsin... Snart kommer Emma hem iallafall, så ska vi laga lite mat. 
Men fan så jag saknar att inte känna mig som en jävla heffaklump. Fan så jag klagar, men man ska fan uppskatta att man är frisk i vanliga fall. Att man slipper ha det såhär jämt. Blir bara så jävla rastlös, vill göra för mycket under mina dagar. Lider med dom som har något handikapp på heltid. Beundrar er, jag har blivit galen på mindre än en vecka. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0